 |
Mantorp, Pro Superbike - lopp 10 080926
Ytterligare en sån där herrejössesvecka att lägga i bagagen.
I
torsdags var jag i Sunne o höll ett föredrag för KVD. KVD är ett
företag som säljer det mesta genom auktioner på nätet. Ett
riktigt glatt o kul gäng. Gå in på
www.kvd.se o snoka runt . Där finns allt man behöver o har
man lite tur o vet vad saker är värt kan man göra riktiga klipp.
Hem direkt efter o vände kalsongerna för att därefter dra till
Anderstorp o ERF 6 timmarstävlingen. Upp innan tuppen o iväg.
När jag var nästan framme kom jag på att jag glömt plånboken med
våra licenser hemma. O inte nog med det. Jerry som startade en
halvtimma innan mej med släpet o hojen hade kört vilse. Han har
ju bara varit på Anderstorp hundra gånger innan så jag vet inte
vad han tänkte på. När vi väl kom fram var det i sista sekund.
Ut med hojen. Skriva på ett papper där vi lovade att vi hade
licens, be att få en faktura på startavgiften. Jösses vilken
början på dagen. Vi körde några varv på tidsträningen o kvalade
5:a. Jerry skulle starta för oss. Som vanligt i Endurance så
springer man över banan och hoppar på hojen o kör allt vad man
orkar i 6 timmar. När Jerry står o väntar på att Brånalt skall
flagga igång starten blir han nervös o kissenödig. Så han
springer ut vid sidan av banan o ställer sig. ERF racen är
verkligen goa o mänskliga. Brånalt håller starten o Jerry
försöker kissa under glada tillrop från alla konkurrenterna.
Snacka om att kissa under press. Men det gick till slut bra och
iväg bar det. Racet gick kanonbra i början. När jag tagit över
hojen o kört en halvtimma fick jag jordens framhjulssläpp. Jag
lyckades till slut få upp hojen efter att kanat på knäpucken i
ca 50 meter. Då var det att välja på att försöka hålla sig på
banan eller att styra ut i lekakulorna. Banan är ju
jättesmuttsig längst ut på kanterna så jag vågade inte chansa.
Ut i lekakulorna o där tar det stopp jättesnabbt. Jag trillade
naturligtvis och fick resa upp hojen som grävt ner sig riktigt
djup. Inga skador på varken hoj eller förare. Men fy fa.. va det
är tungt att putta,släpa o dra en tung hoj genom 15 meter
lecakulor. Jag hatar lekakulor. Iväg igen o in till depån för
besiktning. Tyvärr var det svårt att hitta besiktningsmannen så
vi tappade 3 varv innan vi hittade honom. På´t igen. Jerry körde
nästa pass kanonsnabbt o vi var på väg upp i resultatlisten
igen. Därefter körde jag ett dubbelpass o allt såg riktigt bra
ut. Ut med Jerry igen. Nu kom han tillbaka efter 20 minuter med
en hoj som definitivt behövde mer än ett lager vax för att se
bra ut. Han hade varit i lekakulorna och våltat framlänges. När
han skulle resa upp hojen orkade han inte detta utan fick hjälp
av en funktionär. Han bad henne springa bort o hämta sadeln som
hade lämnat hojen. När hon kom med sadeln anlände även
ambulansen. Jerry han kastade på sadeln o drog som en avlöning.
"Jag ville ju inte att dom skulle få tag på mej o jag hade inte
tid att stå där o snacka med dom". Så han kom in med hojen och
jag kastade mej ut igen. Jerry gick till tävlingsläkaren o fick
ok att fortsätta köra. Till slut var det målgång. Vi var 7,5
sekunder från att bli åtta. Vi körde fort ,kanske lite för fort
med tanke på att vi vurpade två gånger. Men vi hade jättekul o
lärde oss en hel massa. Troligtvis kommer Jerry o jag att köra
alla ERF racen nästa år. Kan vi få lite hjälp att köra av Jimmi
så kommer vi garanterat att vara på pallen.
Direkt efter racet kastade jag mej i bilen upp till Mantorp där
Jimmi körde i Pro Superbike.
Jimmi hade kvalat in som 11:a. Det kanske inte låter så
märkvärdigt men om man ser att det skillde 0,9 sekunder upp till
2:an så förstår man att det är riktigt tufft.
På racet gjorde Jimmi en riktigt dålig start. Han såg inte att
lamporna var tända och var inte beredd när dom släcktes. Sen
körde han som om han hade eld i baken. Han körde fortare o
fortare för varje var och passerade sådana storheter som Mad
Micke o flera andra. När han gick imål som 10:a var jag faktiskt
riktigt nöjd.
Conny o Björn i Team Caliber hade gjort ett jättejobb med våran
BMW som Dick lyckades rolla 4 varv på Våler för två veckor
sedan. Den såg helt ny ut. Flera av dom stora teamen i STCC var
imponerade av att bilen var hel o snygg igen. Men det skulle den
inte vara så länge till. Redan några varv in på första testet på
lördagsmorgonen ropade Dick över radion att han hade kört av.
Bilen hade gått igenom en sandfålla och rätt in i ett räcke med
högersidan. Den var inte vacker. Så på med arbetshandskarna o
kavla upp ärmarna. Nu skulle det jobbas. Man får ju aldrig geup
(hur stavas geup ? ge upp ?) Ok man får alldrig vika ner hur
hopplöst det än ser ut. Efter ett jättejobb från hela teamet där
även föraren låg o krälade i sanden under bilen var den klar för
tidsträning. Kanske inte den snyggaste bilen på banan ,men den
gick fort i alla fall.
Dick gjorde ett kanonrace och slutade 2:a i Caran Cup. Skitbra
gjort med tanke på allt som har hänt med bilen dom sista
veckorna.
Vi är ett litet team med begränsade resurser och mäniskor som
gör detta på sin fritid. Men när det gäller att kämpa o bitaihop
så är vi nog bäst av alla.
Detta var årets sista race. Pengarna är slut o så är även vi. Nu
skall vi göra allt vi kan för att komma väl förberedda till
nästa år. Bara för att säsongen är slut innebär det inte att vi
kan sätta oss på rö... o slappa. Kanske kommer vi att ha tid att
se dom sena nyheterna på tv. Men mer tid blir det inte i soffan.
Nu skall allt lagas, fixas o servas. Vi skall snacka med våra
samarbetspartner och ta hand om dom. Vi hoppas att hitta några
nya partners som kan hjälpa oss så vi kan nå ännu bättre
resultat nästa år.
Ha´t gött
En trött Peter |
